Haha, det visste ni inte va? Knappt jag själv, blev aningen chockad när jag såg det, med... Det här är mitt 200:de inlägg. Vad tycker ni, är det mycket eller lite? Jag vet faktiskt inte själv vad jag tycker. Men jag startade bloggen i somras, i juni, typ. Och jag började med ett uppehåll- på en månad. Sjukt! Varför började jag blogga innan min lilla sommarturnè fullproppad med saker, nämligen anledningen till uppehållet? Ja, du. Det började nog mest för att jag gillade tanken på att blogga. Skriva och visa bilder på sin vardag som folk skulle bli så fascinerade av, och jag skulle skriva massa bra saker och ha hur många besökare som helst och alla skulle tycka jag var så bra. Ja, i mina tankar alltså. Jag hade ju läst de stora bloggarna ett tag och tyckte det var coolt och lite spännande.
De här med att blogga är ju egentilgen väldigt skumt, nästan.
Konstigt att man kan bli så känd för en sådan sak. Men jag är inte emot det, jag tycker tvärtom att det är coolt, men ändå!
Konstigt att man kan bli så känd för att bli blogga.

Idag har jag träffat min kära Maria igen, och jag är så glad för det! Det var knappt två veckor sedan vi sågs, och vi behövde prata igenom en hel del, och måla naglar, wie!

Vid fyra var det träning med laget och DJ (damjuniorerna). Det var fys och teknik i huvudsak, och lite match i slutet. Jag var helt slut efteråt, benen vek sig som spaghetti, redan innan fysdelen.
Men jag har ju lixom inte slutat träna på lovet. Tacka Gud för Frikis&Svettis! Och skidåkning!
Men just idag var jag lite seg, och jag har ändå skärt ner lite på träningen, för att få tid till andra saker.
Men inte först idag upptäckte jag hur mycket jag faktiskt saknat laget. Jag har knappt träffat någon under lovet, vi hade bara två träningar pga snö på planen, och jag var borta en av dem. Det är verkligen underbart att träna och träffa laget, vi har otroligt kul tillsammans!

Men jag har varit lite "nere" på sista tiden. Jag har absolut inte varit ledsen eller så, men jag vet att det hela har med den lilla sol som är framme på vintern. Man får inte i sig det ljus man behöver och missar en del ämnen och vitaminer. Men träning har räddat mig från det, totalt. Jag märkte en stor skillnad på mig efter träningen, jag känner mig helt lugn, fräsch och... ny? Nä, de är ju inte första gången jag tränar precis, haha! Men det är verkligen det bästa jag vet, bättre än allt annat. Både springa och styrketräna på egen hand, på föreningar och med laget, såklart. Fanny i laget beskrev det här så bra, att det är onödigt att skriva om, så kika in hos henne istället. ;)

Det som krävs för att få mig på topp, vilket jag alltid är i och med denna kombination, är att få träffa en riktigt bra vän, och såklart träna ett par timmar, så är livet bäst!
HÖRS