Efter att jag sovit det längsta på lovet hittills (tio i9, WOW) och läst en stund, åt jag en riktigt lång frukost. Det är så skönt med söndagar, man hinner läsa tidningen ordentligt, och bara sitta i morgonrock och njuta av en långsam matsmältning.

Strax före elva gick jag en promenad. Underbart! I fula grå mjukisar, dunjacka, vantar och gamla gräsliga skor. Hade ingenstans att gå, utan bestämde bara för att stegen skulle styras i ca 30 minuter. Jag gick längs de gator där solen sken, för att få kraft. Jag ska nämligen plugga lite nu, och då behöver man den friska utomhusluften i lungorna. DET är livet. Inte ha något mål, utom att låta höstsolen värma än. Jag kan omöjligt beskriva vad jag känner, jag hoppas ni varit med om liknande själva. När tankarna inte går någonstans, och man vill bara sluta ögonen, le & andas länge och djupt. Jag andas liv

Nästan samma känsla som när jag springer på sommaren. Och det är det bästa jag vet, så en solpromenad på förmiddagen gör mig lugn och harmonisk. Det är värdefullt.
LIVET


hej solen! du är vacker & skiner, lyser upp min dag och det strålar om dig