Det blev en bra kväll igår med Natta. Vi pratade en del, gick promenad, gjorde en fräsch fruktsallad med smarrigt innehåll, och åt den medan vi tittade på Hitta Nemo. Eller vi tappade bort oss en del eftersom vi ville prata också, men vi lärde oss efter ett tag att det inte fungerade ;) 
Efter att Natta hade gått, satt jag vid datan och kollade på lite saker, och då brast allt.
Helt plötsligt rann tårarna ned för kinderna, och allt kändes så fel. Jag dolde tårarna för mina syskon som var hemma, och ringde och grät i telefon för Maria, till tolv inatt. Det kändes så hemskt.
Men efter att ha pratat ett tag, kändes det lite bättre i alla fall, eller jag grät i alla fall inte.
Även om det inte fanns en anledning till alla tårar, var det så skönt att grta ut, ändå. Det kändes som de hade legat där och väntat på att få välla ut. Och det gjorde de. Men jag är glad att jag hade någon över telefon som alltid finns där, och valde att förstöra sin kväll, för att höra mig.