Har varit på Öppet Hus efter skolan med Maria & hennes kära mor. Det var dags för Södra Latin, som i & för sig hade otroligt mysiga lokaler och coolt folk. Men det var ingen skola för mig alls. Den gubbe gick inte!
När jag kom hem runt sju drabbades jag av panik. Ville bara rusa upp, slänga av mig alla kläder & smycken och fräscha till mig. Vilket jag gjorde, spolade av mina kyliga fötter i duschen också och hoppade i mjukisarna & raggsockor + björntofflor. Det kändes aningen bättre, men arenda sekund som gick i onödan var en plåga. Tårarna låg bakom ögonlocken flera gånger, och jag kunde inte svälja maten. Tidspanik, ett bregrepp?
Jag vet inte, men jag blir galet upprörd när jag missar ungefär 1minut av planerad tid. Igår kom jag på att jag behövde skicka 4sms på kvällen, det kändes oerhört pressat. Jag måste öva alltså, jag vill inte fortsätta såhär!
   Själen behöver andas också. Jag kan inte planera in varje sekund i mitt liv. Sedan blir jag lika besviken varje gång det inte håller. Panik. Fyfasicken.

Imorgon efter skolan bär det av för ÖppetHus på Viktor Rydberg Odenplan. Holy macaroni, intagningspoängen i medianvärde är över 300poäng. Visst, jag har det redan men... Natur hade 320 i snitt. Det linjen har jag ändå aldrig funderat på.

Jag har lugnat mig lite nu. Tänker låta mig själv sitta en stund vi datorn utan att drabbas av ångest över att inte lägga mig i tid.