Det dåliga samvetet kryper...
Jag berättade igår att jag tappade mobilen i vattnet vid bryggan när jag skulle segla med kusinerna.
Minutrarna efteråt börjar det dåligasamvetet krypa, och man tänker: "om jag hade gjort så där istället, hade det aldrig blivit sådär, eller om jag tänkt på det osv osv..."
Jag skulle hämta en kasse igår på bryggan när jag tappade i den, och jag hade tänkt innan att jag kan låta den stå där så kan mormor ta den när hon kommer, men så tänkte jag att Äh, jag kan lika gärna ta den...
Jag började genast tänka, att OM jag låtit kassen stått till mormor kom, eller OM jag kommit på att mobilen låg löst i fickan, och flyttat den till väskan istället, eller om jag gjort sådär eller tänkt på det där...
Jag kom det när jag kom hem, att visst, självklart känns det så förargligt att man gjort ett misstag som var rätt stort. Men tänk istället att det var faktiskt inte så mycket jag kunde göra åt saken. Jag såg min mobil sjunka på två sekunder, och det var 3,2 meter djupt. Temperaturen var 18 grader, så visst var det inte omöjligt, men släpp det! Ibland går det helt enkelt inte att löas problemet, och då får man helt enkelt lära av sina misstag och lev med det. Självklart kan det vara otroligt viktiga saker som försvinner eller förstörs mm, men en del gånger får man släppa det! Det första mamma sa när jag ringde och berättade var att :"jaja, du är ju inte den första i alla fall".
Så FÖRSÖK släppa loss ibland och tänka att visst var det mitt fel, menjag kunde inte gjort något åt saken efter det har hänt! Lev inte efter kärnlivet!
Minutrarna efteråt börjar det dåligasamvetet krypa, och man tänker: "om jag hade gjort så där istället, hade det aldrig blivit sådär, eller om jag tänkt på det osv osv..."
Jag skulle hämta en kasse igår på bryggan när jag tappade i den, och jag hade tänkt innan att jag kan låta den stå där så kan mormor ta den när hon kommer, men så tänkte jag att Äh, jag kan lika gärna ta den...
Jag började genast tänka, att OM jag låtit kassen stått till mormor kom, eller OM jag kommit på att mobilen låg löst i fickan, och flyttat den till väskan istället, eller om jag gjort sådär eller tänkt på det där...
Jag kom det när jag kom hem, att visst, självklart känns det så förargligt att man gjort ett misstag som var rätt stort. Men tänk istället att det var faktiskt inte så mycket jag kunde göra åt saken. Jag såg min mobil sjunka på två sekunder, och det var 3,2 meter djupt. Temperaturen var 18 grader, så visst var det inte omöjligt, men släpp det! Ibland går det helt enkelt inte att löas problemet, och då får man helt enkelt lära av sina misstag och lev med det. Självklart kan det vara otroligt viktiga saker som försvinner eller förstörs mm, men en del gånger får man släppa det! Det första mamma sa när jag ringde och berättade var att :"jaja, du är ju inte den första i alla fall".
Så FÖRSÖK släppa loss ibland och tänka att visst var det mitt fel, menjag kunde inte gjort något åt saken efter det har hänt! Lev inte efter kärnlivet!
Kommentarer
Trackback
